(ur tidningsartiklar från Dansmuseet i Stockholm)
Sven Olof Tropp var född 1890 i Stockholm. Han var 12 år gammal när han tillsammans med sin bror Oscar och sin syster Anna dansade folkdanser på Skansen och blev upptäckta av dåvarande Operachef. Sven sattes i balettelevskolan, fast det var ingeniör han egentligen ville bli. Men dansen tog mer och mer plats och han blev så småningom premiärdansare som Oscar och Anna.
Sven Tropp var en tekniskt framstående klassiskdansör tränad av Leonid Massine och Fokin. Fokin gav honom hans första stora roller och Sven fortsatt att studera hos honom, även när denne lämnat Sverige.
Tropp var den förste betydande svenske koreografen efter Anders Selinder som var verksam under 1800-talet. 1921, skapade Sven Tropp den första nationellt svenska baletten med Per Svineherde till musik av Kurt Atterberg, dekorationer av Einar Nerman.
När les Ballets Suédois åkte till Paris och reducerade operabaletten till nära hälften, fick Tropp den svåra uppgiften att få baletten att överleva och växa på nytt.
Han iscensatte flera baletter på Operan och fortsatt att koreografera även efter det att han lämnat Operan.
Han gifte sig med Elly Holmberg, även hon premiärdansös, fick en dotter, Monica, som också blev dansös. Tillsammans med sin hustru drev han en privat balettskola, som 1938 fanns på Grev Turegatan 62, nuvarande Tåp studio.
Sven Tropp lämnade denna jord 1964, 74 år gammal.
Utdrag från interviewer med Sven Tropp:
- Hur får en balettmästare uppslag till olika numren?
- det beror på omständigheterna. Den ena gången kan det vara en melodi man hör, en annan gång en solists speciella typ....men tro inte att en dans alltid kommer fram på scenen som den först tänkts. Ofta händer det att hela dansen arbetas om en vecka före premiären...
- Tror hr Tropp på den klassiska balettens framtid?
- Om jag tror? Den klassiska baletten är och förblir A och O för all scenisk dans. En dansös som behärskar den klassiska tekniken har sedan lättare att övergå till modern-dramatisk dans, om det ligger för henne, än en som inte har grunden att bygga på. All dans har för övrigt sitt berättigande, om den bara har något väsentligt att ge.
Sven Olof Tropp var född 1890 i Stockholm. Han var 12 år gammal när han tillsammans med sin bror Oscar och sin syster Anna dansade folkdanser på Skansen och blev upptäckta av dåvarande Operachef. Sven sattes i balettelevskolan, fast det var ingeniör han egentligen ville bli. Men dansen tog mer och mer plats och han blev så småningom premiärdansare som Oscar och Anna.
Sven Tropp var en tekniskt framstående klassiskdansör tränad av Leonid Massine och Fokin. Fokin gav honom hans första stora roller och Sven fortsatt att studera hos honom, även när denne lämnat Sverige.
Tropp var den förste betydande svenske koreografen efter Anders Selinder som var verksam under 1800-talet. 1921, skapade Sven Tropp den första nationellt svenska baletten med Per Svineherde till musik av Kurt Atterberg, dekorationer av Einar Nerman.
När les Ballets Suédois åkte till Paris och reducerade operabaletten till nära hälften, fick Tropp den svåra uppgiften att få baletten att överleva och växa på nytt.
Han iscensatte flera baletter på Operan och fortsatt att koreografera även efter det att han lämnat Operan.
Han gifte sig med Elly Holmberg, även hon premiärdansös, fick en dotter, Monica, som också blev dansös. Tillsammans med sin hustru drev han en privat balettskola, som 1938 fanns på Grev Turegatan 62, nuvarande Tåp studio.
Sven Tropp lämnade denna jord 1964, 74 år gammal.
Utdrag från interviewer med Sven Tropp:
- Hur får en balettmästare uppslag till olika numren?
- det beror på omständigheterna. Den ena gången kan det vara en melodi man hör, en annan gång en solists speciella typ....men tro inte att en dans alltid kommer fram på scenen som den först tänkts. Ofta händer det att hela dansen arbetas om en vecka före premiären...
- Tror hr Tropp på den klassiska balettens framtid?
- Om jag tror? Den klassiska baletten är och förblir A och O för all scenisk dans. En dansös som behärskar den klassiska tekniken har sedan lättare att övergå till modern-dramatisk dans, om det ligger för henne, än en som inte har grunden att bygga på. All dans har för övrigt sitt berättigande, om den bara har något väsentligt att ge.
